Jag kom hit ner till jorden en kall natt i Mars...

...men det kunde fan ha kvittat.
 
jag har byggt en mur omkring mig och hoppas att ingen kan
ta sig in innanför den.
Att ingen någonsin kommer se vad som finns innanför muren.
Ni skulle ändå inte förstå.
Det finns så mycket som man vill ha bort.
Men som man inte kan berätta och bär därför på det ändå.
jag ska va starkl, det ska fixa sig..
men nu - fan!
Det är inte bara jag som tar stryk... det finns saker jag inte klarar av.
Jag låter det gå ut över annat.
skolan.
Men jag kan inte bära hur mycket som helst.
Det blir för tungt tillslut och då stupar jag.
Eller det kanske jag redan har gjort?
men jag måste ta mig upp.
högre upp än dit jag var innan.
Måste bygga tills jag når toppen.
Toppen dit ingen längre kan stampa på mig.
Det är det jag vill och det är dit jag ska!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0