♥

Jag har en hemlighet. För mig är den fin men för många är den nog konstig och inte alls tänkbar.
Jag bryr mig inte om vad folk ska säga, eller jo jag bryr mig om jag min familj ska säga.
Men det är mitt liv och jag kan inte hjälpa vad som händer alltid.
Jag önskar att det var lätt att berätta och att de skulle förstå.
Men jag vet att de inte kommer förstå och absolut inte acceptera.
Det är det som skrämmer mig. Det är det som gör mig ont.
Jag vill ju ha stöd i det här och inte få alla vända emot mig.
Jag är ju trotts allt jag. Och kunde jag styra
så skulle jag nog ändå inte välja bort det här.
För, för mig är det fint.
Nått stort och jag trivs.